Han gifte sig med Anna Larsdotter 1923, och tillsammans byggde de ett hushåll som med tiden rymde tre barn: Karl, Maria och Sven. Erik dog 1975, samma hus han föddes i, med verktygslådan fortfarande under sängen.

Anna var känd för sina stickade vantar med ett mönster ingen annan i socknen kunde härma, och för att hon förde ett litet kassabok där varje krona in och ut i hushållet noterades i minsta detalj. Hon dog 1980 i Askersund, 78 år gammal.

Nio år i den nya världen gav dem en son, Oskar, född på amerikansk mark 1897. Men hemlängtan vann till slut - familjen återvände till Örebro län 1902, och Karl skulle senare säga att "Minnesota gav oss bröd, men Sverige gav oss jord att stå på".

När familjen till sist återvände 1902 sa hon att det enda hon saknade från Amerika var den amerikanska symaskinen - som följde med hem i lasten.

Sven gifte om sig med Britta Svensson och fick sonen Nils. De två barnen, Rut och Nils, växte upp som halvsyskon utan att någonsin bo i samma hushåll, men höll enligt uppgift kontakten genom hela livet.

Hon gifte aldrig om sig, men enligt släktens minnen höll hon ett stort hushåll med syskonbarn och grannbarn som ständigt kom och gick.

Rut skulle senare i livet bli känd i släkten för att alltid komma ihåg allas födelsedagar - en egenskap som gjorde henne till den självklara sammanhållande länken mellan sin fars två familjer.

Hon och Bengt fick aldrig egna barn tillsammans, men Ester blev enligt släktens vittnesmål en omtyckt bonusmormor till både Peter och Annas familjer, känd för sina långa promenader och sin vana att alltid ha kanderat ingefära i fickan.

Adoptionen firades med en stor fest i Örebro, där båda mor- och farföräldrarna skrev under gästboken med samma penna.

Hennes gammelfarmors gammelfarmor Elin Fors hade dött bara ett år innan Emma föddes, men flera av släktens äldre var fortfarande i livet och kunde berätta om Askersund, Minnesota och allt däremellan för den nyfödda flickan som en dag skulle bli storasyster till Viktor.